Denna slogan från Piratpartiet kan låta som en tom klyscha, något som alla kan hålla med om och ingen vet hur den ska omsättas i praktiken. Så är dock inte fallet. Bakom den klatschiga formuleringen döljer sig en väldigt djup insikt om samhällsutvecklingen, om hur vi bemöter varandra och bygger våra gemensamma samhällsstrukturer.
Idag lever vi i ett övervakningssamhälle.
Vi har en stat som kämpar med näbbar och klor för att kunna övervaka sina medborgare på alltmer påträngande vis; det handlar om fler kameror i det offentliga rummet, om att samla in och kontrollera allt vi gör med våra datorer – vilka hemsidor besöker vi, vad googlar vi, vilka filmer tittar vi på?, om att vända våra mobiltelefoner mot oss för att veta exakt var vi är alltid, kunna avlyssna allting vi säger och filma alla våra privata konversationer. Staten vill kunna tränga in i våra allra innersta vrår för att kontrollera så att vi inte är subversiva på något sätt, se till att vi inte har något att dölja. Den enda person som inte har något att dölja är den som frisäger sig sin fria vilja och tanke för att lägga sig platt inför maktens normer.
Vi har en växande industri av privata företag som samlar in och raffinerar information om våra privatliv. Det handlar om att veta precis vilka vi är, vad vi gör, tänker och säger, om att kvantifiera vår livsstil och vår historia. Syftet är att kunna sälja förutsägelser om framtiden till de som tjänar pengar på att veta bättre än oss själva vad vi vill och kommer göra, samt att kunna profilera oss och sälja den förmågan till organisationer som har vissa människor som måltavlor och behöver hitta dem. Man reducerar personer till datapunkter i ett krig om makt och pengar.
Men vi har också ett samhälle som alltmer präglas av misstänksamhet, angiveri och att övervaka varandra. För den som gör ett oöverlagt snedsteg i formulering eller handling väntar den utdragna häxjakten i sociala medier, medier som konstruerats för att maximera vår ilska – ilska är den känsla som inducerar viralitet bäst. Vi har givit upp vår nätvaro till plattformar för panopticism, där vi alla går upp på scenen för att dömas av varandra. Den som döljer något – inte har en profilbild på Facebook, till exempel – får lida socialt som en foliehatt eller som en person med antisocialt beteende. Vårt samhälle präglas på grund av övervakningen av rädsla. Vi är oroliga för att göra snedsteg som straffas med utfrysning, vi är oroliga för att bryta mot lagen – upphovsrätten kriminaliserar majoriteten av alla svenskars vardagsbeteende, vi är oroliga för att associera oss med personer som – utan vår vetskap – riskprofileras av t.ex. Säpo, något som leder till att vi också hamnar under lupp. Vi oroar oss för att YouTube tar bort prenumerationer till kanaler vi gillar utan att vi märker det, att Facebook censurerar våra statusar från våra vänner eller att Snapchat en dag ska läcka alla våra nakenbilder. Den stora mängden data om oss som finns där ute är historiens största toxic asset och en tickande samhällsbomb.
Det är den här trion av faktorer är som är basen för övervakningssamhället och de spelar i harmoni med varandra. Det är dags att göra uppror, att kämpa emot och att vända sig mot detta förtryck av våra inre som övervakningssamhället utgör.
Piratpartiet vill bygga ett omtänksamt samhälle istället. Det är ett samhälle där vi vänder politik, teknikutveckling och samvaro för att sätta de mänskliga relationerna i centrum. Vi vill återsocialisera webben, nedmontera övervakningsstaten och bekämpa den misstänksamhet mot den annorlunde som präglar dagens Sverige. Hur ska detta göras?
Det görs genom att motarbeta företagens förmåga att kontrollera och styra våra liv. Fri mjukvara garanterar att vi är i kontroll över vårt datoranvändande, snarare än den som skapat mjukvaran. Låt mig citera futurologen Amy Webb: “I dag är det kod, inte mänskliga bedömningar, som avgör vad de flesta av oss tar del av för innehåll på nätet.” Detta är en maktförskjutning till den som kontrollerar och kan manipulera koden, vilket idag inte är användaren och medborgaren. Den som kontrollerar vår nätvaro kan styra vår upplevda verklighet och har sålunda enorm makt över oss. Genom refomerad upphovsrätt kan dagens nervösa nätanvändande dominerat av passiv konsumtion av storföretagens produkter styras mot ett aktivt deltagarsamhälle där social kreation av kultur dominerar.
Att lämna de panopticistiska medierna är i sig en politisk handling. Skända Facebook, vägra Twitter, svik Snapchat. Var osocial, enligt dagens antisociala norm. Den nätvaro som prägas av dessa medier leder till sämre psykisk hälsa och är en grundpelare i det misstänksamma övervakningssamhället. Kommunicera istället via säkra, verkligt sociala tjänster som är i din kontroll. Se också till att minnas att mänsklig samvaro bygger på förlåtelse, inte på skamkänslor och dömande.
Piratpartiet kan göra uppenbar skillnad för att skala tillbaka den statliga övervakningen. Det finns ingen naturlag som säger att vi måste misstänkliggöra medborgare mer och mer. Vi kan sluta sätta upp fler kameror som inte hindrar brott. Vi kan sluta tvinga internetleverantörer att bygga upp stora silos med väldigt privat data om oss, data som bara väntar på att läcka. Vi kan sluta avlyssna all trafik över nätet och analysera den efter människors levnadsmönster. Det krävs bara politisk vilja.
Slutligen kan vi också motarbeta förmågan att samla in den information om oss som är essensen av det privata övervakningskomplexet. Vi kan i lagstiftning förbjuda övervakning utan samtycke – som i den europeiska dataskyddsförordningen, vilken Piratpartiets EU-parlamentariker Amelia Andersdotter var inblandad i att ta fram. Vi kan arbeta för stark och allestädes närvarande kryptering utan bakdörrar. Vi kan se till att alltid minimera datainsamling på våra myndigheter. Möjligheterna är många.
Det krävs som sagt bara politisk vilja för att bygga om dagens misstänksamma övervakningssamhälle till ett omtänksamt samhälle. Piratpartiet har den viljan. Har du?