Vårt århundrade är inte särskilt gammalt, men vi har redan en utmanare om titeln “största politiska icke-nyhet”: Folkpartiet har bytt namn till Liberalerna. Jan Björklund motiverar detta med att partiets ideologi bör framgå av namnet. Enligt samma princip framgick det av partiets förra namn att det var ett parti för “folk”, vilket nu har reducerats till “liberaler”, två grupper vars koppling till varandra inte är helt klar. Vidare säger han att liberalismen “finns i vårt DNA”. Huruvida denna sträng av DNA kontrolleras vid inträdesförfrågan till partiet – en fråga för die Partei att ta ställning till framöver – kommenterades ej.
Oavsett vilket tycks namnbytet ha gett ordentliga efterskalv i den politiska världen.
Som första oberoende digitala kanal kan TankeTourettes (TT om ni önskar citera vårt material i valfri dags- eller kvällstidning) meddela att även övriga partier nu har lämnat in förslag till namnändring på remiss inom respektive parti. Nedan listar vi de hittills mest populära förslagen:
- SD byter namn till Pi: Står för politiskt inkorrekt. Den oavsiktliga anspelningen på en av matematikens heligaste siffror bidrar bara: när Aristoteles mördades av invaderande romare ska han ha yttrat “Rubba inte mina cirklar”. Det är förmodligen Jimmie Åkessons förhoppning att, när landet övertas av våldsbejakande islamister, i sitt dödsögonblick få yttra “rubba inte min etniska homogenitet”.
- Fi byter namn till TL: Står för TvångsLiberalerna, eftersom valfrihet, demokrati och jämlikhet är bra, så länge det är rätt sort och den får styras av en homogen partigrupp som systematiskt utesluter och undergräver trovärdigheten för den största gruppen människor i samhället.
- MP byter namn till SvP: Står inte för Svenskarnas Parti, utan för Samvetspartiet. Nu är det ju jobbigt att fatta tuffa beslut, men folket ska veta att Miljöpartiet minsann spelar rollen av dåligt samvete i regeringen.
- – SvP byter i sin tur namn till NJ: Står för Nazistjävlar, för vissa nyanser av brunt kan inte målas över ens med den kraftigaste retoriska pensel. “Nu kan vi säga att vi slutade förneka vårt förflutna innan det var coolt”, kommenterar partiet från en jordkällare i Grästorp.
- S byter akronym till AFP: Processen med ett namnbyte är igång hos Socialdemokraterna, men i enlighet med rådande praxis är dörrarna in till VU (Verkställande Utskottet, tidigare Politbyrån) stängda. Man lovar dock en helt transparent presskonferens när tiden är kommen. Tills dess kan vi enbart spekulera: står AFP för Avfolkningspartiet? Alternativ för politiker? Alla får pölse? Allt föll platt?
- C byter namn till MP: Nej, det står inte för Miljöpartiet. Det står för Maramöpartajet, den logiska vidareutvecklingen av korvgrillningen för några år sedan. Nu kombinerar man det med kosläpp och kreativa workshops inriktade på att skriva partiprogram, allt för att visa att landsbygden fortfarande är relevant och “cool”.
- KD har gett upp förhoppningarna om att vara politiskt relevanta, och har därför enbart valt att släppa de religiösa konnotationerna, vilket gör att de numera kort och gott heter “Krisdemokraterna”.
- Vänsterpartiet byter namn till OP: inte att förväxla med datorspelsbegreppet “overpowered”, eftersom V skyr makten som en hund skyr nyår. Nej, det står för “Oppositionspartiet”, eftersom man i sann hegeliansk, dialektisk anda insett att man till och med står i opposition mot sina egna idéer beroende på vem man frågar. (Kapitalism eller inte kapitalism – det är frågan, som Lenin sa i långkörarpjäsen “Kapitalet”)
- M byter namn till AP: Ursprungliga indikationer antydde att detta skulle stå för “Arbetarpartiet”, men ny information gör gällande att det snarare står för “Anpassningspartiet”. Budskapet är tydligt: istället för att leverera vad väljarna vill ha inväntar man vad väljarna vill ha – ehuru inneboende motstridighet – och anpassar budskapet om vad man ämnar levererar därefter. Allt med brasklappen att man inte är främmande för retroaktiva omvärderingar om väljarkåren kräver det, i enlighet med den nyklubbade partiprincipen “Lex Asylum”.